like flowers; we blossom

Hej igen. Det här med att blogga regelbundet har jag tappat... men jag tänker att så får det vara. Jag vill inte att bloggen ska vara ett måste eller ett stressmoment i mitt liv, för det har jag inte tid med! Haha. Våren är här, äntligen. Tänk att man varje år blir lika förundrad hur allt börjar blomma och vakna till liv igen. Jag har också vaknat till liv, så känns det. Nu ska jag leva life 2.0 2017. Har så många roliga planer både kort och långsiktigt som jag vill uppleva själv och tillsammans med mina vänner. Nu på onsdag kommer mormor och morfar till läggan för första gången. Det ska bli så roligt! Jag är en riktigt mormorgris. Till helgen är jag ledig och då vankas party. Det kommer också bli najjan. Jag ska dansa in våren i mina nya skor.

Lillebror

Tre bilder från när min lillebror sov över hos min efter mitt jobb för några dagar sedan. Ser framemot i sommar, då vill jag ha honom här ofta.

Min påsk

Nu är jag tillbaka efter några dagars påskfirande. Påsk kan kanske vara en av mina favorithögtider ändå, i alla fall efter dessa dagar. Torsdagen och fredagen jobbade jag men vi pysslade och spelade wii och vips så var jag ledig i två hela dagar. En sann lyx numera... På lördagen dvs påskafton åkte jag "hem" till mamma och Pierre, där barnen, mammas bror och tjej, min kusin och mormor och morfar även befann sig. Det var sålänge sedan jag såg allihop så bara att ha mina människor omkring mig gjorde mig glad. Ännu gladare när jag såg all mat mamma gjort. Inte för att skryta, men min mamma är grym på mat faktiskt. Vi spelade spel på kvällen (jag vann, viktigt!) och jag sov över. Jämte min lillebror och så läste vi KP. Kp alltså, det tar mig tillbaka till min barndom när jag och Chitra låg och sträckläste tidningen på hennes höloft.
 
På söndagen åkte jag hem igen. Gick och handlade, Loppan kom förbi och insåg att den varmrökta laxen var slut i hela stan. Jag tänkte om och till kvällens middagsgäster serverades en paprika, purjolöks-och kycklingpaj samt en spenat och fetaostpaj och gino med glass som efterrätt. Farmor, farfar, pappa och Rita var kvällens gäster och även mina officiellt första middagsgäster typ någonsin. Fler ska det bli. Äntligen! Vi spelade kort och kvällen gick snabbt. Klockan slog halv elva och Rita gäspade. Då var det dags att åka. Så de gjorde dem och jag gick och la mig. På måndagen stod det jobb på schemat igen och nu är sju dagar i rad igång innan jag blir ledig nästa gång.
Jag hade planerat att ha med mig kameran på lördagen. Den glömde jag, såklart. På söndagen glömde jag också fota! Den svartvita bilden var den enda jag tog när gästerna var här och mina pajer blev aldrig förevigade. Men det betyder väl att man har det för bra när man inte kommer ihåg att ta fram kameran