Efter 1,5 månad hemma från livets resa blev det en spontanbokning, för en snabbvisit till vårt barnhem. 19 dagar kvar tills jag får pussa på kidsen igen. Jag har sedan jag kommit hem velat skriva en sammanfattning på bloggen men hur jag än skriver går det inte att beskriva en sådan typ av resa. Det var inte likt något vi förväntat oss. Många kulturkrockar, ingen dans på rosor men kärleken till barnen är värt allt. Jag hade velat ge dessa barnen hela världen om jag kunde. Ska försöka ta tag i att skriva något vettigt någon dag framöver, men ville mest skriva ut någonstans hur överlycklig jag är att jag och Wilma snart är hos barnen igen.

 

Till vänner, släkt eller andra godhjärtade personer: Dessa barn har iprincip ingenting. Begränsat med vatten, trasiga kläder, söndriga eller inga skor, dåligt med mat, många har ingen sjukförsäkring, de saknar fläktar (blir extremt varmt på nätterna) och det finns inte tillräckligt med madrasser vilket resulterar att många sover på stenhårt golv... Dessa exempel är kanske mer basala, men att få lite lyx i vardagen tycker jag dom förjänar också t.ex en kaka efter skolan, nya leksaker, varsin ryggsäck eller kunna få ta två portioner mat. Så, snälla, rara, söta - hjälp oss hjälpa barnen. Vi tar tacksamt emot all hjälp vi kan få. 50 kr eller ett par urvuxna skor räcker långt...