Efterlängtat mejl

Hellooo!
 
Efter en välbehövlig ledig dag fick jag ett efterlängtat mejl! Nämligen ett mejl med placeringen om vart i Ghana jag ska spendera min månad samt information om barnhemmet, bostadssituationen osv. Så nu fick jag verkligen en nytändning på resan och har spenderat kvällen med att googla och läsa andra volontärbloggar.
 
Byn som vi ska bo i, Akwakwaa, verkar vara väldigt fattigt men det kommer bjuda på massvis med nya perspektiv och prövningar kan jag tänka mig. T.ex att vara utan elektricitet, internet, tvätta sig i balja, tvätta sina kläder för hand, äta för att man måste - (inte för att det är gott, men förhoppningsvis det också). Jag är ju konstaterat en känslomänniska och den största och mest påfrestande utmaningen är nog att lämna barnen och åka hem, speciellt om man fastnat lite extra för någon. Jag kan tänka mig att jag kommer ha väldigt lätt att fästa mig vid barnen, speciellt om det finns några bebisar... Då är det kört.
 
Nu är i alla fall sprutorna avklarade inför mitt lila äventyr, dog inte men svimmade nästan... Så. Himla. Spruträdd. Kan nog liknas med en fobi. Några skräckhistorier om volontärer som drabbats av malaria har man ju läst om, men det tar vi då. Jag är mer rädd för sprutorna än för sjukdomen... Inte så logiskt, haha.
 
Nu är jag dock väldigt taggad. Visumansökan är också inskickad. Det hittills "jobbigaste" med resan, förutom räkningen på 11-tusen ;) Jag tänkte försöka blogga lite om mitt äventyr, men vi får se om möjligheten finns då det inte finns något internet i närheten av barnhemmet. Detta mejl gjorde resan så mycket verkligare... I Januari bär det av!
 
 

GHANA

I lördags för en vecka sedan satt jag tillsammans med en av mina kollegor som jag kommit till att tycka SÅ mycket över bara en sommar. Vi pratade om att hon och hennes kompis skulle till Ghana, för att volontärarbeta på ett barnhem. Hur coolt, fint och häftigt? Jag blev så sugen och sa att jag med hade velat uppleva ett äventyr likt deras och då utbrister Wilma, men följ med då? Tvekade i några sekunder och försäkrade mig att hon menade allvar... Nästa dag registrerade jag mig på volontärresor och i januari åker jag till Ghana med Wilma och Johanna. Fattar ni vad sjukt? Nu är detta det enda som rör sig i mitt huvud för tillfället. Googlar packlistor, bloggar skriva av volontärer, kollar utbudet på apoteket, vad jag ska ha med mig till barnen och planerar redan om vad jag ska önska mig i julklapp. Tänk att det var just Wilma som kom in den där dagen på jobbet i somras och nu någon månad senare, skakar om min värld. Precis den skakning jag väntat på. Skrev jag hur taggad jag var!? För det är jag. Wow!