I lördags för en vecka sedan satt jag tillsammans med en av mina kollegor som jag kommit till att tycka SÅ mycket över bara en sommar. Vi pratade om att hon och hennes kompis skulle till Ghana, för att volontärarbeta på ett barnhem. Hur coolt, fint och häftigt? Jag blev så sugen och sa att jag med hade velat uppleva ett äventyr likt deras och då utbrister Wilma, men följ med då? Tvekade i några sekunder och försäkrade mig att hon menade allvar... Nästa dag registrerade jag mig på volontärresor och i januari åker jag till Ghana med Wilma och Johanna. Fattar ni vad sjukt? Nu är detta det enda som rör sig i mitt huvud för tillfället. Googlar packlistor, bloggar skriva av volontärer, kollar utbudet på apoteket, vad jag ska ha med mig till barnen och planerar redan om vad jag ska önska mig i julklapp. Tänk att det var just Wilma som kom in den där dagen på jobbet i somras och nu någon månad senare, skakar om min värld. Precis den skakning jag väntat på. Skrev jag hur taggad jag var!? För det är jag. Wow!