I bussen

Det känns konstigt att ha vidrört ett så allvarligt ämne igår och att jag idag bara ska blogga på som vanligt, klaga på blåsten och hantverkare som grejar precis utanför min dörr, som sjunger och inte låter mig sova. Samtidigt kan man inte sluta leva och vara ledsen hela tiden över det som hänt. Men ni ska veta att jag tänker väldigt mycket och jag bär med mig det någonstans i bakhuvudet. Som mest påtagligt blir det i bussen. Ni vet när man blir sådär poetisk och kollar ut genom fönstret... Haha. 
såhär ser jag inte ut längre, 5 minuter i blåsten var allt som behövdes...

Kommentera här: